Årssammanfattning 2015

Mitt 2015 har präglats av mycket fritid. Fast fritid är nog fel ord – jag har haft mycket tid som jag själv kunnat disponera hur jag velat. Arbetslöshet är ju ett bättre ord för det, egentligen, men det låter ju inte lika trevligt. Jag har vant mig vid ”ledigheten” och inser nu att jag borde ha utnyttjat den tiden bättre för det kommer förmodligen inte vara så länge till.

Att gå upp när jag vill på morgonen, kunna åka iväg till gymmet, att ha tid att laga en lyxfrukost varje dag, åka iväg och handla och inte stå i långa köer vid kassan, att åka ner till stan och inte trängas bland alla andra  – allt är väldigt bra, men det är ju inte så det ska vara. Jag har haft den tanken i bakhuvudet hela tiden – det här är inte normaltillståndet för en 25-åring i dagens samhälle som kan och vill jobba. Det kommer en gång ta slut och då kommer jag tycka att det blir jobbigt, men det är så det ska vara, det är det som är livet.

Att träna har blivit något roligt

Träning är något jag verkligen har haft tid för under 2015 och något som jag har börjat tycka är riktigt roligt. Att åka iväg till ett i princip tomt gym har varit väldigt skönt och jag har då kunnat känna mig mer säker i träningen när jag kan prova nya maskiner och övningar utan att oroa mig över att andra kan se mig. Jag fick in en bra träningsrutin i början av året och skulle precis förnya gymkortet när jag fick blindtarmsinflammation och opererades akut mitt i natten.

Att vara nyopererad är en bra ursäkt till att inte träna men jag tror att jag höll på det lite för länge. Det kändes skönt att ha något att skylla på, att faktiskt kunna ta ett uppehåll och bara sluta tänka på träning – jag tänkte inte ens på att jag inte tänkte på det, det bara försvann. Den känslan saknar jag lite nu – när jag väl får ett nytt jobb kommer jag istället känna mig skyldig som inte hinner med att träna.

Konstigt, det kändes bättre att avstå från träningen efter blindtarmsinflammationen trots att jag inte behövde det, än att hoppa över träningen när jag jobbat på grund av att det inte finns tid för det. Att bli lite mer hälsosammare och sluta äta onyttigheter har, överlag, inte varit så svårt. Jag har haft månader då jag inte rört en enda godisbit eller ätit choklad, av någon anledning tänkte jag inte ens på det. Men till slut känns det ohälsosamt att tävla med sig själv för att se hur länge jag orkar hålla emot sötsuget. Men det är lättare att sluta helt än att tillåta lite. Genom att ta en månad i taget tror jag att jag har underlättat detta.

Det här med jobb…

Trots att 2015 har varit ett år som bestod av mycket fritid har jag även insett vissa saker angående jobb. Jag har funderat mer på vad jag egentligen vill göra. Det är lätt att komma färdigutbildad från högskolan och säga att man vill jobba med kommunikation men det är svårare att faktiskt hitta ett jobb i den branschen. Jag har aldrig varit så aktiv i mitt jobbsökande som jag varit detta år, men jag har aldrig heller velat ha ett riktigt jobb så mycket som detta år.

Efter ett samtal med en studie- och yrkesvägledare har jag förstått att jag faktiskt kan göra bloggen och mitt skrivande till min karriär. Jag har alltid tyckt om att skriva men har hittills, efter ”bara” sju år, sett bloggen som en hobby. Men i och med att bloggbranschen utvecklas, flera lagar skapas och bloggare blir företagare tycker jag att det låter riktigt spännande att arbeta med sin blogg och det är något jag gärna vill prova på åtminstone.

Mina idéer måste bli mer än bara idéer

Jag har tidigare berättat på bloggen att jag tycker om att skriva och att jag gärna vill bli författare. Men jag måste erkänna att jag inte skrivit ett enda ord under 2015 på det som jag vill ska bli min första roman. Jag samlar på mig idéer och citat och har känt mig mycket inspirerad av musik, bland annat Adele och Lana Del Reys nya album. Men det blir ingen bok av bara idéer. Jag skulle vilja ägna 100% av min tid till skrivandet men det kan nog klassas som lite av en dröm. För jag har också insett detta år att skriva måste bli något man gör medans man lever – medans man har ett annat, ”riktigt” jobb, medans man blir äldre och får fler erfarenheter. Det är en långdragen process, inget litet projekt som man kan pricka av på att göra-listan när man blir klar.

Året avslutades med ett heltidsjobb i 2,5 månader vilket innebar att gå upp kl. 05:00 och komma hem igen mellan 17:30 – 18:30. Jag har aldrig haft ett tillsvidare-jobb och har därför inte upplevt känslan av att kunna växa in i en yrkesroll under en längre tid. Jag har inte kunnat planera långsiktigt vilket har gjort att jag upplevt att min liv är pausat. Genom att ha ett tillsvidarejobb som man kan försörja sig på kan man få in rutiner på ett helt annat sätt.

Nästa år fyller jag 26 och då är det väl på tiden att det händer något, kan man tycka – vare sig det handlar om ett vanligt tillsvidarejobb, frilans eller framgångar med bloggen. Det går ju inte att spå in i framtiden men jag tror nog ändå att den ser ganska ljus ut för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *