Att bli en löpare

att bli en löpare och förbereda för blodomloppet

Jag ska springa Blodomloppet när det äger rum här i Västerås den 31 augusti. Jag pratade om det redan förra året, men då kändes det dumt att betala pengar för att springa ett lopp när man lika gärna kan göra det gratis i skogen. Men i år tänker jag lite annorlunda.

Jag vill göra det för upplevelsen – att springa tillsammans med andra. Jag planerar att springa en sträcka på 5 km, något som jag ännu inte gjort i år, men jag ska försöka få in det några gånger innan loppet. Jag vet att jag klarar av det, blir jag trött så är det väl bara att sakta ner tempot lite, men 5 km känns ändå ganska långt.

Att bli bedömd utifrån vad kroppen presterar är väldigt personligt

När jag var yngre hatade jag verkligen idrottslektionerna. Jag gillade inte att bli svettig, att behöva ta i och att tävla mot andra (för jag kom ju alltid sist). Jag gjorde det man skulle göra, men bara precis som att jag blev godkänd. Skulle vi springa stafett i skogen totalvägrade jag och gick istället. Jag tyckte att det var pinsamt att bli andfådd. Det kändes jättedåligt att bli bedömd – att få ett betyg utifrån vad min kropp kunde prestera – eftersom det var orättvist att de som sysslade med idrott på fritiden fick högre betyg.

Var positiv och snäll mot dig själv – promenader är bättre än inget

En dag när jag gick i åttan sprang vi Cooper-testet utomhus. Jag totalvägrade, som vanligt, och gick istället för att springa. När jag kom i mål fick jag en kommentar av idrottsläraren: ”Vad är det som har hänt?”. Nu kommer hon skälla ut mig för att jag inte sprang, tänkte jag. ”Du har blivit då duktig!”. Jag gick snabbt tillbaka till omklädningsrummet, låste in mig på toan och började gråta. Jag vet faktiskt inte om jag hade förbättrat min tid från året innan eller inte, men det kändes jättekonstigt att faktiskt ha fått en komplimang på idrottslektionen.

Du har bara en kropp – ta vara på den

Nu, när jag är äldre, tycker jag helt annorlunda. Jag går ut och springer i samma skog som vi hade orientering i när jag gick i skolan, och tänker på detta ofta, men jag är glad att jag har börjat träna och springa. Jag vill vara stark och hålla mig frisk, om det så krävs att man blir lite svettig och andfådd, då får det väl vara så, men jag vill leva ett bra liv. Det blir ju lite enklare om man har en kropp som håller.

Gör det roligt!

Träning kan ju också vara roligt. Jag för statistik över träningen på via an träningsapp och på sätt kan man utmana sig själv och se hur man förbättras. Jag blir faktiskt snabbare och starkare, även om det inte alltid känns som det. Så mitt tips för er som vill ta i tag med löpningen – gör det nu! Ta på er joggingskorna och gå ut och prova. Det blir lättare (och roligare).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *