Att välja en plan för framtiden

utbildning mälardalens högskola kandidatprogrammet i språk och humaniora examensbevis

När jag åker buss ner till stan så åker jag förbi en gymnasieskola som har ekonomi- och handelsinriktning. Jag tänker varje gång jag åker förbi där att hur vet en 15-åring, som precis ska gå ut nionde klass, att ekonomi och handel är det man vill studera vidare inom? Vad är det som har gjort att man blir intresserad av just ekonomi?

Jag vet själv att jag inte hade någon som helst aning om vad jag ville bli så jag sökte till ett program med både natur- och samhällsvetenskaplig inrikting – det var en slags blanding kan man säga. Jag ville alltså kunna bli lite allt möjligt när jag var klar. När det senare blev dags att söka till högskolan, då hade jag bestämt inrikting: kommunikation och språk. Men när jag skulle söka till gymnasiet hade jag ingen aning.

Utbildning är lite som ett smörgåsbord

Det är lite intressant hur skolan ska vara en plats där man får prova på lite allt möjligt och det ska väcka ett intresse hos eleverna och göra dem säkrare på vart de vill i livet. När jag hade min första fysiklektion på gymnasiet fick jag en chock. Fysikvärlden var helt ny för mig – jag hade inte haft en enda fysiklektion på grundskolan och jag hatade verkligen min grundskola efter det, jag kände mig lurad.

Alla andra i klassen hade haft fysik- och kemilabbar men jag hade istället arbetat i projekt och blandat ämnen lite huller om buller så jag visste inte vad som var kemi, naturvetenskap eller matte. Så det var ju ingen slump att jag inte visste att jag till exempel ville bli läkare eller biokemist eller något när jag skulle söka till gymnasiet eftersom jag inte ens hade haft fysiklektioner.

Det handlar alltså om att bli erbjuden så mycket som möjligt och sedan få möjligheten att fördjupa sig inom det man vill när det blir dags att börja gymnasiet. Jag vet i alla fall att jag alltid föredragit språklektionerna, både i grundskolan och på gymnasiet. Och nu, efter tre ½ år på högskolan så är jag färdigutbildad  informatör och jag kan göra det jag tycker om.

Utbildning bör väljas utifrån hjärtat – inte framtidsprognoser

Problemen nu är att hitta ett jobb. Jag har fått höra av Arbetsförmedlingen att i en lågkonjunktur (är vi inne i en sådan? Jag tycker man hör det hela tiden men någon gång borde det väl bli bättre?) så är kommunikations- och informationsområdet det som drabbas först. Hur skulle jag kunna veta detta när jag började studera?

Jag väljer att plugga vidare inom ett ämne som jag gillar, inte efter framtidsprognoser inom olika yrkesområden. Jag skulle absolut inte välja att plugga till ingenjör bara för att det är brist på sådana (jag vet inte om det är det, jag tog bara det som ett exempel).

Jag tycker att det här med jobb och utblidning är intressant men ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad och upprörd blir jag. Jag siktar istället framåt och försöket hitta ett arbete så jag kan börja leva mitt liv så som jag vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *