Glaskupan av Sylvia Plath

glaskupan sylvia plath

Glaskupan är den första och enda romanen av Sylvia Plath, utgiven 1963. I boken får vi följa Esther, 19 år, som 1953 vinner en tävling där priset är en månads vistelse i New York i en damtidnings regi. Hon träffar många olika människor och får gå på olika evenemang vilket inga intresserar henne särskilt mycket men hon har trevligt i alla fall.

När hon kommer hem till Boston får hon veta att hon inte kommit in på den författarkurs hon sökt till. I och med att hon blir sysslolös börjar hennes personlighetsförändring. Hon försöker begå självmord och förs till mentalsjukhus. Där startas en kamp mellan hennes framgångsrika dagsljusjag och hennes ångestfyllda nattjag.

Det är inte så deprimerande som det låter. Esther är en smart tjej med humor. Bland allt allvar med självmordsförsök och tankar om döden finns små skämt. Esther kollapsar psykiskt efter hemkomsten från New York och känner sig innesluten i en glaskupa. Hon har inget gemensamt med människorna utanför och har bara sina egna tankar som sällskap.

När jag läste detta ville jag bara gå fram till Esther och ruska om henne. Hon har dessa tankar för att hon är sysslolös – se till att göra något då! ”Gift dig med din barndomsvän även om han inte är så jätteintressant, gå den där stenografikursen din mamma föreslog, fortsätt skriv trots att du inte kom in på författarkurser – gör något!”

glaskupan sylvia plath

Boken brukar ibland beskrivas som en självbiografi eftersom författaren själv begick självmord bara en månad efter att boken hade publicerats i Storbritannien. Det är alltså lätt att förstå att det som står i boken inte bara är påhitt – de kan vara delar av riktiga tankar och känslor. Språket är bra, det är lätt att följa med i huvudkaraktärens tankar, författaren skildrar huvudpersonens egna universum. Slutet är dock lite besvikande, det är ett öppet slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *