Vi har för mycket av det goda

En sak som jag har funderat lite på den senaste tiden är om det inte var enklare med mat förr i tiden. Det kanske låter konstigt men jag menar, med all snabbmat, allt godis och sånt som kroppen egentligen inte behöver, men som man ändå blir van vid om man växer upp med, så kan allt bara bli för mycket ibland. Nu har jorden en befolkning som lider av ätstörningar åt båda hållen och av sjukdomar som diabetes, allergier och överkänslighet. Mycket på grund av mat och våra levnadsvanor.

Om vi tar stenåldern som ett exempel. Man åt för att överleva. Det fanns inget socker, knappt salt, man kanske inte ens åt varje dag eftersom det var svårt att få tag på mat. Man jagade och rörde på sig. Man åt det kroppen behövde och inget mer – mat var näring och inget mer.

Nu för tiden är det lätt att tröstäta om man är upprörd, det skulle man aldrig komma på tanken på att göra på stenåldern. Det är visserligen lättare att få tag på mat, men maten är mer komplicerad nu. Vi är nu beroende av socker, fett och annat som kroppen egentligen inte behöver så mycket av. Vi kan äta god, nyttig och närodlad mat, men väljer ofta att äta annat istället. Våra matvanor har också lett till att många har problem med magen. Hade man det på stenåldern? Mycket kanske beror på stress, men problemen måste ju komma någonstans ifrån.

Så ibland funderar jag på om vi verkligen har det så bra nu? Vi har möjligheter att laga världens godaste mat (vi kan till exempel tillverka smakämnen konstgjort med så hög koncentration att vi inte ens behöver den riktiga smaken i maten) men till slut blir det för mycket av de goda. Det kanske var bättre förr, när man åt det kroppen behövde och inget mer, men ändå fungerade. Man kanske inte njöt av maten då, men njuter vi verkligen av maten nu för tiden?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *