Detta sade Cheshirekatten till Alice när hon hamnat i Underlandet och frågar om vilken väg hon ska ta för att komma därifrån. För om man inte vet vart man ska vet man inte heller när man kommit dit. Alice säger också i mötet med katten att det inte spelar någon roll vart hon vill komma, så länge hon kommer någonstans. Då svarar katten att hon kommer göra det, bara hon går tillräckligt långt.

Detta tänker jag ofta på, speciellt nu det senaste året. Jag vet vad jag vill göra i framtiden, vad jag vill jobba med, jag har ett mål. Det är det högsta trappsteget på en trappa och krysset på en karta. Hur jag ska ta mig dit är ännu lite oklart, men i alla fall klarare än om jag inte hade något mål. Genom att dela upp resan känns det inte lika långt, att ta ett steg i taget, sätta upp delmål.

Om jag inte hade ett mål, hur skulle jag då kunna veta om/när jag kommit dit? Man utvecklas under resan och kanske byter mål, men jag tror att det är viktigt att ha något att sikta mot. Annars kommer man ingenstans. Sedan är jag ju också en som person som vill ha koll på saker – jag planerar och funderar mycket – så det tar ibland lång tid innan jag fattar beslut eller faktiskt tar tag i saker, men jag skulle ju vara helt vilsen om jag inte hade något mål.

Så för att komma härifrån, var det än är, måste man veta vart man ska, det underlättar det hela lite.