I måndags sprang jag och min syster Blodomloppet. Det var första gången för oss båda men jag började prata om att delta redan förra sommaren, fast då blev det inget. Men i måndags var det dags, och vi tyckte det var lite förvirrande vid starten eftersom man startar vid olika tider beroende om man ska springa eller gå 5 eller 10 km. Vi misstänker att de släppte iväg både gång- och motionslöpningsklassen för 5 km samtidigt (vilket de egentligen inte skulle göra), så tempot drogs ner rejält för oss som ville springa.

Vi kom i alla fall i mål efter fem kilometer på 44:45 min. Jämfört med många andra så tog det ganska lång tid, men vårt mål under kvällen var att faktiskt ta oss runt – att springa hela sträckan oavsett vilken tid vi fick – och det gjorde vi också. Själva loppet gick över förväntan – tycker jag som har försökt att ge mig ut och springa regelbundet nu under sommaren, men syrran tyckte det gick lite jobbigare. Jag fick också kramp i ena fotens tår (det är väl typiskt att det alltid ska ske när jag tränar?) under nästan en kilometer, men jag ville verkligen inte stanna och som tur var så gick det över till slut.

Jag kände faktiskt att jag skulle kunna ha sprungit längre, så nästa träningsmål för mig blir kanske att försöka springa 6-7 km? När vi kom i mål fick vi en medajl och jag, som är blodgivare, gick till blodcentralens tält och hämtade ut min blodgivargåva. Sedan cyklade vi hem och åt upp resterna av lördagens sushi. Nu, dagarna efter, har jag lite träningsvärk högt upp i framsida lår, men annars märker jag inte av löpningen alls.