Gå till innehåll

Caroline WM

En blogg om kvinnligt entreprenörskap och välmående inifrån & ut

  • Om Caroline
    • Tjänster
    • Kontakt
  • Blogg
    • Om bloggen
    • PR-policy
  • Entreprenörskap
  • Psykologi
  • Hälsa

Kategori: Psykologi

I den här kategorin kan du läsa om hur det är att vara introvert och ta del av texter om personlig utveckling, mindfulness samt produktivitet. Det handlar om att må bra inombords, känna sig nöjd över sig själv och utvecklas framåt.

Henry Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

6 mars 201318 oktober 2017Lämna en kommentar

Inlägget innehåller pressutskick, läs mer i min PR-policy

Henry Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce

I februari läste jag den här boken, Henry Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce. Den utgavs av Norstedts i somras och kommer ut i pocket i juni. Fortsätt läs för att ta del av min recension av den.

LÄS HELA INLÄGGET →

Inläggsnavigering

Nyare inlägg

Caroline, bor i Västerås. Bloggar sedan 2008 och arbetar även sedan hösten 2016 som frilans­skribent.

På bloggen kan du läsa om psykologi, entreprenörskap och hälsa. Om du gillar det så skriv gärna en kommentar och följ bloggen på Facebook.

Sociala medier

Följ bloggen på Facebook

Följ bloggen på Facebook

Följ mig på Instagram

caroline.wijkstrom

Tiden går alltid fort, för fort, men nu är det Tiden går alltid fort, för fort, men nu är det nästan obehagligt. Det skiljer fyra dagar mellan dessa bilder. Fyra dagar! Tänk hur det kommer se ut om en månad... Helt nakna träd, dystert väder, kallt, blåsigt och grått. Grått, grått och grått. 

Jag har skrivit en lista över saker som jag vill göra i höst, saker jag ska se fram emot, saker som är typiskt för den här årstiden. Eller, jag har inte hunnit skriva klart listan än, för redan nu har stunden passerat för att göra några av sakerna. Så då försöker jag komma på nya saker.

Halva oktober har snart passerat. Man hinner knappt fundera på hur man vill spendera tiden framöver, så har den tiden helt plötsligt försvunnit och blivit dåtid. Det känns bara som att jag är efter hela tiden. Eller så är det tiden som har ett försprång, som alltid ligger ett steg före. 

Precis som att tiden är en person, inte ett fenomen, med oändlig energi som springer i rekordfart, och alla och allt i världen försöker hinna ikapp. För, tiden, den stannar ju aldrig. Och om man vill leva, vara vid liv, så måste man sträva efter att hinna ikapp.

Men kommer man någonsin göra det, och känna att "NU är jag HÄR, och "HÄR" är NU, precis i denna stund"? Att man liksom möter tiden, som om den vore en person, och säger "Nämen, är du också här, just nu, precis där jag är? Vad trevligt! Äntligen!"?

Drömma kan man väl alltid göra... men medan man gör det passerar tiden. Man blir äldre och tiden man har kvar i livet blir kortare.
Det finns massor av nackdelar och dåliga saker me Det finns massor av nackdelar och dåliga saker med hösten: Det blir till exempel mörkare och kallare för varje dag som går. Vädret blir ostadigare med regn och blåst. Om några veckor kommer alla träd vara helt tomma från löv. 

Men en bra sak med den här årstiden är höstmodet. Tjocka strumpbyxor, varma stickade tröjor och fina färger. Det är nog den enda bra sak som jag kan komma på med hösten. Men det är nåt, i alla fall 😉
I tisdags när jag var ledig passade jag på att t I tisdags när jag var ledig passade jag på att ta en kort promenad i skogen. Min fot känns fortfarande inte bra, och det begränsar mig mycket, men någon gång måste jag väl få börja promenera igen, tänkte jag. Jag behöver det.

Nu fem dagar senare så förstår jag att  promenaden var en dålig idé. Där och då kändes det okej men svullnaden som kom efteråt sitter fortfarande kvar. 

Är det här mitt liv numera? Ont så fort jag böjer på foten, en svullnad som begränsar mig till dom minst åtsittande skorna, ett irriterande haltande, en motivation som minskar för varje dag som går och ett långt träningsuppehåll trots att övriga kroppen skriker efter rörelse? 

Är det bara att acceptera det, att det alltid kommer vara så här, och gå vidare med livet? Då hugger jag hellre av mig foten helt och hållet. Då blir det visserligen svårare att gå vidare, bokstavligt talat. Men det är samtidigt egentligen inte något särskilt liv att gå vidare med.

Imorgon är det måndag och en ny vecka. Jag försöker intala mig själv att det blir en nystart. Det är väl meningen att man ska tänka så? Precis som att något kommer ha förändrats över natten och tiden i sig kommer lösa problemen...
Söndag morgon, och man skulle verkligen behöva e Söndag morgon, och man skulle verkligen behöva en helg efter helgen 😉

Jag som fortfarande väntar på den välbehövda semestern efter semestern... Får man skicka ut en efterlysning? 🔭 Den består av fyra veckor då man får ha kul, kan slappna av, återhämta sig och ladda batterierna inför hösten. Tydliga kännetecken på den semestern är att man brukar tycka att den tar slut alldeles för fort, men den är livsviktig.

Är det någon som har sett den? Hör av er till mig! 😆
Idag firar jag 17 år som bloggare ✨️. Bloggen Idag firar jag 17 år som bloggare ✨️. Bloggen har legat på is de senaste åren, det har kommit andra saker emellan som krävt både min tid, energi och uppmärksamhet. Men jag planerar att ta upp skrivandet inom kort. 

Nu finns det egentligen ingen ursäkt längre.

Självklart kommer jag skriva här på Instagram när det finns nya inlägg att läsa. Tills dess hade jag blivit glad om ni gick in på www.carolinewm.se/blogg och läste de inlägg som redan finns där.

17 år… det är nästan halva mitt liv. Nu känner jag mig riktigt gammal 😅
Middag och gott med syrran, med senaste säsongen Middag och gott med syrran, med senaste säsongen av serien Wednesday på tv:n. Äntligen helg! 😁

Kontakt

Vill du kontakta mig? Tryck på knappen för att skriva ett meddelande.

KONTAKTA MIG

Arkiv

Etiketter

Bullet Journal Frilanslivet IBS Introvert Karriär Litteratur Mat & recept Mindfulness Personlig utveckling Produktivitet Skrivande Sociala medier Sömn Träning

Entreprenörskap


Som skribent delar jag med mig av kunskaper och tips om skrivande, sociala medier, frilansande och att vara introvert egenföretagare.

Nyaste inläggen

  • Slutet på den berömda jakten efter drömjobbet
  • Vanor, rutiner, ritualer, projekt, mål, uppgifter – vad är vad?
  • Därför publicerar vi egentligen selfies online
  • Skapa den perfekta starten på veckan – mina bästa tips
  • Så planerar jag i en redaktionell kalender varje månad
  • 7 exempel på hur det är att vara introvert
Denna hemsida använder cookies för att du ska få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan. Genom att fortsätta använda hemsidan godkänner du deras användning.
Läs mer här: Integritetspolicy

Psykologi


Områden som självkänsla, produktivitet, mindful­ness och att vara introvert intresserar och engagerar mig att dela med mig av mina erfarenheter till andra.

caroline.wijkstrom

Tiden går alltid fort, för fort, men nu är det Tiden går alltid fort, för fort, men nu är det nästan obehagligt. Det skiljer fyra dagar mellan dessa bilder. Fyra dagar! Tänk hur det kommer se ut om en månad... Helt nakna träd, dystert väder, kallt, blåsigt och grått. Grått, grått och grått. 

Jag har skrivit en lista över saker som jag vill göra i höst, saker jag ska se fram emot, saker som är typiskt för den här årstiden. Eller, jag har inte hunnit skriva klart listan än, för redan nu har stunden passerat för att göra några av sakerna. Så då försöker jag komma på nya saker.

Halva oktober har snart passerat. Man hinner knappt fundera på hur man vill spendera tiden framöver, så har den tiden helt plötsligt försvunnit och blivit dåtid. Det känns bara som att jag är efter hela tiden. Eller så är det tiden som har ett försprång, som alltid ligger ett steg före. 

Precis som att tiden är en person, inte ett fenomen, med oändlig energi som springer i rekordfart, och alla och allt i världen försöker hinna ikapp. För, tiden, den stannar ju aldrig. Och om man vill leva, vara vid liv, så måste man sträva efter att hinna ikapp.

Men kommer man någonsin göra det, och känna att "NU är jag HÄR, och "HÄR" är NU, precis i denna stund"? Att man liksom möter tiden, som om den vore en person, och säger "Nämen, är du också här, just nu, precis där jag är? Vad trevligt! Äntligen!"?

Drömma kan man väl alltid göra... men medan man gör det passerar tiden. Man blir äldre och tiden man har kvar i livet blir kortare.
Det finns massor av nackdelar och dåliga saker me Det finns massor av nackdelar och dåliga saker med hösten: Det blir till exempel mörkare och kallare för varje dag som går. Vädret blir ostadigare med regn och blåst. Om några veckor kommer alla träd vara helt tomma från löv. 

Men en bra sak med den här årstiden är höstmodet. Tjocka strumpbyxor, varma stickade tröjor och fina färger. Det är nog den enda bra sak som jag kan komma på med hösten. Men det är nåt, i alla fall 😉
I tisdags när jag var ledig passade jag på att t I tisdags när jag var ledig passade jag på att ta en kort promenad i skogen. Min fot känns fortfarande inte bra, och det begränsar mig mycket, men någon gång måste jag väl få börja promenera igen, tänkte jag. Jag behöver det.

Nu fem dagar senare så förstår jag att  promenaden var en dålig idé. Där och då kändes det okej men svullnaden som kom efteråt sitter fortfarande kvar. 

Är det här mitt liv numera? Ont så fort jag böjer på foten, en svullnad som begränsar mig till dom minst åtsittande skorna, ett irriterande haltande, en motivation som minskar för varje dag som går och ett långt träningsuppehåll trots att övriga kroppen skriker efter rörelse? 

Är det bara att acceptera det, att det alltid kommer vara så här, och gå vidare med livet? Då hugger jag hellre av mig foten helt och hållet. Då blir det visserligen svårare att gå vidare, bokstavligt talat. Men det är samtidigt egentligen inte något särskilt liv att gå vidare med.

Imorgon är det måndag och en ny vecka. Jag försöker intala mig själv att det blir en nystart. Det är väl meningen att man ska tänka så? Precis som att något kommer ha förändrats över natten och tiden i sig kommer lösa problemen...
Söndag morgon, och man skulle verkligen behöva e Söndag morgon, och man skulle verkligen behöva en helg efter helgen 😉

Jag som fortfarande väntar på den välbehövda semestern efter semestern... Får man skicka ut en efterlysning? 🔭 Den består av fyra veckor då man får ha kul, kan slappna av, återhämta sig och ladda batterierna inför hösten. Tydliga kännetecken på den semestern är att man brukar tycka att den tar slut alldeles för fort, men den är livsviktig.

Är det någon som har sett den? Hör av er till mig! 😆
Idag firar jag 17 år som bloggare ✨️. Bloggen Idag firar jag 17 år som bloggare ✨️. Bloggen har legat på is de senaste åren, det har kommit andra saker emellan som krävt både min tid, energi och uppmärksamhet. Men jag planerar att ta upp skrivandet inom kort. 

Nu finns det egentligen ingen ursäkt längre.

Självklart kommer jag skriva här på Instagram när det finns nya inlägg att läsa. Tills dess hade jag blivit glad om ni gick in på www.carolinewm.se/blogg och läste de inlägg som redan finns där.

17 år… det är nästan halva mitt liv. Nu känner jag mig riktigt gammal 😅
Middag och gott med syrran, med senaste säsongen Middag och gott med syrran, med senaste säsongen av serien Wednesday på tv:n. Äntligen helg! 😁

Hälsa


Jag tipsar om mat för personer med IBS och gluten­intolerans samt skriver om att må bra genom träning och känna sig hälsosam i sin egen kropp.

Har du läst dessa inlägg?

  • Social distansering och att vara själv fast inte ensam
  • Därför publicerar vi egentligen selfies online
  • 7 tips på hur du kan prioritera sömnen mer
  • När unnandet kan förvandla vanliga livet till ett straff
  • Några tydliga tecken på att du kan vara introvert
  • 5 saker jag som egenföretagare önskar jag insett tidigare
  • Instagram
  • Facebook
  • Feed
© 2013-2025 carolinewm.se All Rights Reserved