Nu är det snart fem månader sedan jag började äta enligt GI-metoden. Jag var trött på att bli proppmätt efter jag inte ens ätit en hel normalportion för att andra gånger bli superhungrig – så hungrig att jag mår illa eller till och med kräks. Att försöka hålla blodsockernivån på en jämn nivå genom att äta mindre snabba kolhydrater (främst socker och vetemjöl) lät som en bra idé.

Det gick bra i början men efter flera månader utan att ha ätit choklad så började jag fundera på hur länge jag skulle avstå från det. Någon gång borde man få njuta lite. Jag kan faktiskt säga att jag de senaste två månaderna har slarvat med maten. Jag har ätit godis och druckit läsk igen. Jag har försökt att inte tänka så mycket på mat. Jag har alltså slutat med GI-metoden. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag varit jätteduktig de här senaste fem månaderna, för det har jag ju inte.

Men det känns inte bra det här heller. Jag äter mindre portioner än normala portioner för jag vet att jag lätt blir proppmätt och uppblåst i magen. Mat som pasta, potatis och mjölbaserade produkter känns ”tungt”, så jag misstänker att jag är lite känslig mot gluten, trots att tester hos läkaren inte visar det. Magen mår inte riktigt bra.

Så jag ska nog ta mig en funderare igen och bestämma hur jag ska äta. Jag ska ju inte förbjuda mig att äta något. Choklad och godis ska man ju få äta men det ska inte vara en vana att äta det varje helg. Läsk har jag faktiskt bara druckit ett fåtal gånger under de här fem månaderna, jag har vant mig vid kolsyrat vatten istället. Det ska bli bättre.