Det finns en sträcka i skogen där jag brukar springa som är 2,6 km lång. Jag brukar utgå från den sträckan och antingen springa den fort, långsamt eller springa fartlek (springa sakta mellan 6 lyktstolpar och fort mellan 3). Mitt personliga bästa för 2,6 km har varit 20,41 min, vilket jag länge har velat slå.

Det skulle kännas skönt att ha kommit under 20 minuter. Så en dag för två veckor sedan bestämde jag mig för att helt enkelt springa lite fortare. Sluttiden blev då 18,41 minuter – en stor förbättring! Men jag var helt slut när jag kom hem, jag slängde av mig skorna och strumporna och nästan kollapsade i en stol på altanen. Och där satt jag länge.

Jag vet inte om jag sträckte mig eller något sådant när jag sprang, för ända sedan den dagen har det känts konstigt i låren när jag tar längre steg eller springer fort. Lite typiskt, nu när jag har kommit igång med löpningen och faktiskt tycker att det är roligt. Jag ska framöver försöka dra ner tempot lite och ha som mål att samla på mig kilometer istället för att slå fler personbästa. Men, äntligen, har jag kommit under 20 minuter!