I tisdags, samtidigt som snön öste ner ute, befann jag mig inne på Expectrum här i Västerås för att delta på Frihetsprenörers SUMMIT 2017. Det var en företagsdag för entreprenörer som lever/vill leva livet i frihet på sina egna villkor. Tidspessimisten som jag är kom dit alldeles för tidigt (något jag verkligen borde sluta göra) men så småningom började det droppa in mer folk. Folk jag kände igen och hade pratat med på nätet tidigare och som jag nu träffade live för första gången.

Under dagen träffade jag många inspirerande människor, lyssnade på föreläsningar, minglade och övade på att presentera mig och mitt företag. Jag insåg också att det här med nätverkande inte riktigt är min grej – men jag gör det ändå. Och nu tänker jag förklara varför.

Ensamt är inte alltid starkast

Jag tror att många introverta håller med mig när jag säger att det här med nätverkande och mingel inte är något vi frivilligt skulle ställa upp på. Vissa människor verkar vara proffs på det men vi är inte dem. Men som egenföretagare blir det ganska ensamt om man sitter för mycket på sin kammare och jobbar. Vi behöver helt enkelt kontakt med andra människor.

Den här företagsdagen erbjöd många möjligheter att öva på att presentera sig – och ingen gång blev den andra lik. Att ta del av andra likasinnades historier, diskutera, lyssna, bolla ideér och motiveras samt inspireras skapar en känsla av gemenskap och peppning som är ovärdelig. Men nätverkande kan också ha motsatt effekt.

Den där rösten i huvudet dyker upp vid fel tillfälle

Det är när jag nätverkar live som jag börjar tveka på mig själv. Jag har redan tagit steget och vågat startat eget företag men då, när jag var omgiven av andra entreprenörer, började jag istället funderade på vad jag egentligen sysslade med. Självförtroendet sviktar – och det är inte på grund av vad någon annan har sagt utan hur jag tänker om mig själv. Jag fäller, så att säga, krokben för mig själv. Detta rekommenderar jag ingen att göra.

Det dyker upp en röst i huvudet som säger att jag borde skaffa mig ett ”riktigt” jobb istället för att fortsätta kämpa med företaget. Att jag ska sluta tro att jag kan bli något och istället nöja mig med att vara den jag är idag. Att lilla jag inte har något att komma med.

Men, självklart, låter jag inte den rösten vinna.

Att ta sig igenom osäkerheten

För så här måste väl alla företagare tänka lite då och då om sig själva? ”Alla andra låter så säkra på sig själva och det de gör. Hur kan jag veta om jag verkligen är duktig på det jag gör? Hur ska jag kunna lyckas sälja det jag erbjuder om jag själv inte tror på det helhjärtat?” Visst har jag rätt? För andra innebär nätverkande chanser till inspiration och samarbeten – för mig innebär det, lite olägligt kan man ju tycka, tvivel på mig själv.

Ibland kan det vara lämpligt att jämföra sig med andra men inte när man är osäker på sig själv. Men den här sortens tvivel och osäkerhet gör att jag, när jag väl tagit mig igenom det, i slutändan känner mig lite mer säker på mig själv. Det är sånt där nyttigt tvivel, helt enkelt. Men det känns inte så när jag väl står där och utbyter visitkort med andra människor.

Därför nätverkar jag ändå

Nej, jag och nätverkande går kanske inte ihop; men jag gör det i alla fall eftersom jag vet att det är nyttigt för mig – jag behöver det. Det får mig att inse att jag visst har rätt att skapa den karriär jag vill ha. Jag har ju redan tagit flera steg i den riktningen. Ibland är det svårt att komma ihåg vad man faktiskt har i bagaget man bär på när man har siktet inställt på ett mål längre fram.

Nätverkande får mig att bli stolt över mig själv – även om, när jag väl är där, mest klangar ner på mig själv för att det känns som att jag går runt med ett påklistrat leende, inte pratar så mycket eller verkar närvarande och engagerad i samtal. Jag råkar bara vara en sådan person som funderar mycket på och bearbetar saker och intryck i efterhand – något som också kan vara positiva egenskaper.