Mars var en ganska överväldigande månad för mig; jag hade många saker inplanerade, träffade många nya människor och gjorde många nya saker. Allt detta gav mig nya intryck, tankar och insikter. Nu när det är över känner jag mig lite vilsen och faktiskt mer förvirrad än innan.
Det handlar om att jag måste bestämma vilken riktning mitt liv ska ta. Framåt är det självklara svaret, men det finns många olika snåriga stigar dit och jag vet inte vilken väg jag ska välja. Egentligen har jag redan bestämt ett mål och vet vilken väg jag skulle föredra att ta, men samtidigt påverkas jag av de förväntningar som finns. Måste man alltid följa strömmen och göra som alla andra?
Det är ju jag som ska leva mitt liv – ingen annan. Jag vill inte välja den väg man ”ska” välja; jag vill välja den väg som är rätt för just mig. Jag vill kunna våga lita på min magkänsla och agera på den oavsett vad andra tycker och tänker. Jag driver ett eget företag men det har inte kickat igång på allvar än eftersom jag nu måste bestämma mig för hur jag ska göra. Innan dess vet jag inte vad jag ska arbeta med. Så just nu sitter jag fast.
”Vet du inte vart du är på väg så kommer du hamna någon annanstans”. Det stämmer; har du inget mål så spelar det ingen roll vilken väg du väljer för du kommer komma fram någonstans så småningom. Men vart ”någonstans” är, det går inte att säga. Så medans jag sitter och funderar på hur jag ska göra – och tycker att det mesta jag försöker arbeta med känns meningslöst – så tickar klockan och ju längre jag står still, desto svårare är det att faktiskt komma vidare. Men det gäller att fortsätta röra på sig.
Det är en ny dag. Jag sätter mig ute på altanen och njuter av morgonsolens värme i den lite kyliga luften. En katt kommer springandes mot mig och börjar kurra redan innan jag hunnit hälsat på den. När jag klappat katten lägger den sig ner på rygg med tassarna upp i luften. I skogen inte så långt härifrån hör jag fåglarna vakna till liv.
Det är vår och jag blickar framåt – inte bakåt.
