I fredags åt jag godis för första gången på säkert tre månader. Sedan jag börjat med GI-metoden har jag inte varit sugen på det alls och det kändes som att jag skulle kunna klara mig utan godis. Men.. sedan började jag fundera. Hur länge ska jag undvika godis, det kan ju inte hålla på hela livet? Någon gång borde jag väl få äta lite onyttigt, särskilt om jag är jättesugen på det? Det hände ju inget om man äter det sällan, eller hur?

Så jag åt några bitar choklad och efter det tyckte jag att jag hade förstört det. Jag hade varit så duktig hittills – stått emot sötsugen – tränat riktigt regelbundet och ätit bra mat, och nu hade jag förstört det. Så, i fredags eftermiddag började jag längta till måndag morgon. Varje måndag är en ny start: jag kan gå upp tidigt, gå en promenad i den friska luften, äta en nyttig och god frukost, göra något vettigt med min dag och känna mig nöjd med mig själv. I fredags kändes det som att jag hade förstört det, så jag ville börja om med en ny vecka.

Men sedan tänkte jag, varför längta till måndag, varför vänta till måndag? Varför inte börja om imorgon, lördag? Så på lördag morgon lagade jag en riktigt bra frukost, cyklade iväg med syrran till Friskis & Svettis, gick på ett yogapass, cyklade hem och kände mig stolt. Jag glömde bort hur jag kände mig i fredags efter att jag ätit chokladbitarna – nu var det en ny dag, en ny chans.

Måndagar är inte början på en vecka, det är inte den enda dagen man kan börja om, vara duktig och hälsosam. Varför vänta till måndag när det är en ny dag imorgon?