-”Hur snart vill du börja”, frågade hon och tittade ner på pappret där jag nyss skrivit ner vad jag äter på en dag.

Jag har velat påbörja detta i över fem år nu, tänkte jag, men jag svarade istället:
– ”På söndag.”

Nu var det dags för en förändring!

En dag i somras fick jag nog av min mage, eller snarare hur den betedde sig. Efter flera besök hos läkaren utspridda under en femårsperiod fick jag till slut kontakt med en dietist för att prata om mat. Det jag påbörjade söndagen den femte oktober 2014 var en lång period av testande och experimenterande av mat.

Först väntade en vecka utan oligosackarider (som finns i kål, ärter, bönor, linser, lök, vitlök, vete, korn, råg och havre). Inget bröd eller pasta – som tidigare var en stor del av min kost. Sedan testade jag, vecka för vecka, att lägga till vete, fiberhusk, glutenfri (s.k. ren) havre, glutenfri mix utan vetestärkelse, lök, sojamjölk, glutenfri mix med vetestärkelse, lök och glutenfri mix med fibrer och till slut laktos i form av mjölk. Vi har hittat vissa saker som min mage reagerar mot, men jag känner mig inte klar än, även om min kontakt med dietisten nu är över. Och jag måste erkänna, jag har fuskat ibland, men det är väl bara mänskligt?

Jag pratade regelbundet med min dietist om hur min mage betedde sig efter att jag provade dessa nya livsmedel. Jag vet inte vad jag hoppades på – att äntligen hitta något som jag är överkänslig mot eller att inte hitta något alls? Bäst är väl att inte hoppas, att inte ha några förväntningar alls, men det är mycket besvärligt. Jag har vant mig vid mina magproblem men det gör de inte mindre obehagliga. Trots att jag har haft dem i över fem år så överraskas jag fortfarande av dem ibland.

Att påverkas negativt av det jag äter

Att bli proppmätt på mindre än en normal portion, så mätt att det känns som att magen ska spricka. Som att jag svalt en stor klump med cement – jag både känner mig och ser ut som att jag är gravid (se bilderna ovan). Det är inte normalt att en mage ska spänna så mycket, snart kommer den att spricka. Ibland misstänker jag till och med att jag saknar muskler i magen, jag måste sätta mig ner och trycka in den genom att hålla upp knäna mot hakan, hårt. Att vara mätt kan bli riktigt obehagligt, så jag äter mindre portioner, nästan som barnportioner.

Att bli superhungrig, att få ett konstigt sug i magen, det känns som att det ekar av hunger i magen. Det känns allvarligt talat som att jag kommer att dö om jag inte får i mig något nu, NU! Jag kastar i mig en macka eller en liten skål med yoghurt, dricker ett glas med Inside Brus. Min puls ökar och till slut rusar jag till toan och kräks av hunger. Därefter går det helt plötsligt över.

Att få magknip, sådan fruktansvärd magknip att jag bara vill rusa hem, knäppa upp byxorna och pysa hål på den ballong som det känns som att jag har i magen. Någon vrider om tarmarna på mig, det är jag säker på. Jag såg en gång ett avsnitt av Djurakuten när en nyfödd kalv inte diade från sin mamma. Han hade magknip och var uppsvälld om magen. Veterinären blev tvungen att skära upp magen och göra ett hål i tarmen för att släppa ut luft. Ibland skulle jag vilja att man gjorde det på min mage.

Att vara varierande lös och hård i magen. Att planera toabesöken så de blir regelbundna, normaltillståndet för mig är annars väldigt oregelbundet. Vecka efter vecka funderar jag på samma sak: Vad var det jag åt nu då som gjorde att det blev så här? Det är svårt att hitta samband men det måste ju bero på något.

Dags att hitta orsaken – inte att fortsätta lindra syndromen

Jag gick till min läkare om min mage första gången sommaren 2010. Förutom diagnosen ”Oro för sjukdom” fick jag även tips att ”försöka hitta kost som fungerar med min troliga IBS”. Flera år och många läkarbesök senare har jag också fått diagnoserna ”Buksmärta, gastrik (magkatarr)” och till slut, nu i somras, ”Colon Irritable (IBS)” vilket stämmer in mest på mina symptom. Men det visste jag redan, och har vetat om det i flera år. Blir det bättre av en diagnos?

Istället för att dämpa symptomen kanske man ska gå direkt till orsaken. Istället för att dricka Proviva mot gasigheten, ta Inside Brus, Pepcid Duo och Omeprazol mot halsbränna, magkatarr och illamående, och lägga en skållhet värmekudde mot magen, så borde man kanske börja inifrån? Jag har provat GI-metoden lite svagt för att hålla koll på blodsockret (vilket kanske är en anledning till att mina hunger- och mättnadskänslor kan förändras så snabbt) men det är svårt att experimentera med maten när man inte vet vad den innehåller. Vad jag behövde var en person som berättade för mig hur jag skulle klura ut vad som passar för min mage.

Ibland glömmer jag bort det. Det är så normala människor, de utan magproblem, har det. Men då, helt oväntat och utan några som helst tecken på det, dyker magproblemen upp igen. Består en måltid av mycket potatis eller pasta svullnar min mage upp och jag ser gravid ut. Dricker jag läsk blir jag mätt på kolsyran, blir gasig och väldigt snart hungrig igen. Jag äter för mycket choklad, det vet jag, men det är ju så gott. Det finns en gräns någonstans, men det glömmer jag ibland bort och det får otrevliga konsekvenser. Därför gällde det att testa och testa. Genom att testa olika livsmedel vet jag hur magen beter sig och det betyder ju inte att jag aldrig mer får äta dem, men jag kan vara förberedd, planera och slippa få otrevliga överraskningar.

FODMAP – något för människor med IBS-problem

Oligosackarider är bara en av fyra kategorier av kolhydrater som personer med IBS (irritable bowel syndrome = känslig tarm) oftast är överkänslig mot. De andra är fruktos, laktos och sockeralkoholer. Allt detta ingår i kostbehanglingen FODMAP, där livsmedel som ofta jäser i magen finns med. Jag rekommenderar alla med magproblem som känner ett behov att testa med mat att först kontakta en dietist. Annars blir det lite som att gå i en labyrint – att veta att utgången finns här någonstans men att det tar lång tid att hitta den själv.