Att lämna fastlandet och ge sig ut i okänt vatten

Att ge sig ut på okänt vatten,  att leta efter ett riktigt jobb istället för att starta eget företag

Att äntligen avsluta en lång period som arbetslös genom att starta eget företag kan vara en bra idé. Att ge sig ut på okänt vatten och utmana sig själv. Att ta ansvar för sin egen karriär istället för att vänta på att omständigheterna ska leda till ett jobb. Att faktiskt ta siktet på och följa sina egna drömmar istället för någon annans.

Det kan vara en bra idé. Men jag har provat detta ett tag nu och insett att det inte är rätt för mig just nu. Så jag simmar tillbaka till fastlandet och samlar tankarna. Dags att komma på hur jag ska kunna ge mig ut i havet igen och hitta en ö där jag kan leva livet så som jag vill och samtidigt slippa oroa mig över hur jag ska försörja mig själv.

Att hoppa har aldrig varit min grej

Ganska nyligen insåg jag att jag är en sådan person som hellre försiktigt kliver ner i vattnet via en stege istället för att hoppa ner i det djupa vattnet direkt från bryggan. Jag föredrar helt enkelt att ta saker i min egen takt istället för att kasta mig ut i det okända. Och jag kan simma; jag vet hur jag tar mig fram.

 

Nya öar ger nya utvecklingsmöjligheter

Jag tar mig ner i vattnet till skillnad från de som aldrig lämnar fastlandet. Jag vägrar stå kvar och titta på när andra ger sig iväg för att förverkliga sina liv. Jag har bestämt mig för att agera. Jag hade bestämt mig för att agera. Via vattnet går det nämligen att nå nya öar med andra möjligheter – nya liv. Problemet var att när jag väl gett mig iväg så kom jag aldrig fram dit jag ville och jag visste inte varför.

Jag såg inget annat alternativ än att återvända tillbaka.

Så nu är jag här – igen

När jag nu har tagit mig upp på fastlandet  som jag ganska nyligen lämnade så funderar jag på vad som gick fel. Är det målet som är fel eller är det sättet jag försöker nå målet på? Ska jag istället sikta på att nå en ö som ligger närmare (men kommer det ens bli värt det när jag vet att jag egentligen vill någon annanstans)? Kommer det gå bättre om jag utmanar mig själv och kastar mig ut från bryggan istället för att använda stegen? Eller ska jag helt enkelt acceptera att jag aldrig kommer kunna ta härifrån?

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag vänt uppmärksamheten inåt för att ta reda på vad jag egentligen vill. Och jag är trött på det! Jag vet redan vad jag vill – det har jag vetat länge.. Så till slut tog jag ett litet steg i rätt riktning; jag startade eget företag. Men det räckte tydligen inte. Jag som redan provat allt annat – detta var ju mitt sista alternativ.

Till slut kommer det vara värt det

Jag vill inte följa efter någon annan, för det leder mig till någon annans ö – istället för den jag letar efter. Just nu känner jag mig besviken, besegrad… lurad. Det borde vara min tur att lyckas; jag ser andra omkring mig göra verklighet av sina drömmar – så varför kan inte jag? Jag lägger nu motvilligt min stora livsdröm på is ett litet tag och fokuserar på något annat.

Men jag ger inte upp. Till slut kommer jag simma så långt att jag når en annan ö (som inte nödvändigtvis behöver vara den jag hade siktet inställt på från början, den kanske till och med blir bättre?) och då kommer det vara värt det.

Tills jag har fått ordning på lite saker har jag bestämt mig för att uppdatera bloggen endast en gång i veckan – till skillnad från två gånger i veckan som jag brukar göra. Detta hoppas jag att ni kan förstå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *