I onsdags fick jag ett brev från Skatteverket om att min ansökan om FA-skatt blivit godkänd, vilket betyder att jag numera är egenföretagare! Jag var beredd på att vänta på det här beskedet i flera månader, men det tog inte ens en vecka från att jag registrerade mig till att jag fick F-skattesedeln.
Jag vill satsa på mitt egna företag för att jag vill bestämma själv. Det är den korta verisonen. För er som är intresserade kommer här nedan en lite längre, men fortfarande ganska kort, version. Louise, som driver bloggen Lugnochfin, har lyckats sammanfatta en lista över varför många introverta, som jag själv, inte passar att anställas. Jag själv har främst tre anledningar till varför det lockar att driva eget företag.
Produkter från IKEA, Lagerhaus och H&M
Jag har bestämt mig för att jag ska starta ett eget företag. Frågan är bara när jag ska göra det – är det verkligen rätt tid att göra det nu? Det finns så mycket som lockar med eget företag (det kommer ett helt inlägg om det snart!) – en sak är till exempel att jag själv bestämmer VAR jag ska arbeta.
Det är rätt ofta nu för tiden som jag funderar på om jag verkligen valt rätt område att söka yrke inom. Jag är 90-talist, vilket enligt Aftonbladets serie om generationer, visar att vi blivit uppfostrade med idéen om att vi kan bli vad vi vill när vi blir stora för att sedan upptäcka att det inte alls går.
”Det handlar alltså inte längre om att hitta sitt drömjobb. Utan om att hitta ett jobb, över huvudtaget.” När äldre generationer säger att vi är kräsna och bortskämda har de nog glömt att de var de som uppfostrade oss och att det var de som skapade världen vi nu lever i. Omständigheterna har förändrats – det går inte att jämföra möjligheterna för en 25-åring idag med en 25-åring från 60-talet. Det är tuffare nu, men vi kämpar på.
Tiden går så fort nu, tycker jag, och jag är nog inte ensam om att tycka så. Imorgon är det första mars, en riktig vårmånad, hur kan det ha blivit så? När jag jobbade kändes det som att livet gick på automatik, jag gjorde i princip inget på vardagarna förutom att jobba och längta till helgen. Jag kände aldrig ”Vad skönt att det är måndag!”, utan istället ”Är det bara måndag, fem dagar till helg…”. Jag levde inte. Det kanske är annorlunda om man jobbar med något man tycker om och är intresserad av men det var min upplevelse.
Nu vill jag kunna leva i nuet, varje dag. Att kasta i sig frukosten kl. 05:00 på morgonen, pendla 3 timmar varje dag och komma hem trött är inget liv. Jag vill njuta av varje tugga, titta ut genom fönstret på bussen och faktiskt orka göra annat än att äta och sova efter jobbet. Detta är nog en av några anledningar till att jag mer och mer börjar funderar på att starta eget företag istället för att bli anställd. Jag vill leva i nuet och ju äldre jag blivit desto mer inser jag att livet inte består av tre faser, då-nu-sen, utan av så mycket mer.
Ja, nu kommer ett till sånt där inlägg med ett försök till konstnärligt foto på mig själv och mycket text. Men det handlar om något viktigt så läs igenom och kommentera gärna om ni känner igen er.
Jag har gett små ledtrådar här på bloggen om att jag har fått ett nytt jobb. Jag borde vara väldigt glad över det, jag har ju ändå varit utan jobb i ganska så exakt ett år. Och visst är jag glad över att jag äntligen hittat ett jobb, men jag är inte helt nöjd i alla fall, inte så nöjd som jag borde vara.
Att vara ung och arbetslös idag är inte lätt. Man hör många äldre som berättar om hur de började arbeta direkt efter högstadiet, men detta är omöjligt idag. Nu för tiden ska man inte bara ha en grundskoleutbildning och en komplett gymnasieutbildning utan helst också en flerårig högskoleutbildning samt några års arbetslivserfarenhet – allt medans man fortfarande är relativt ung. Är det teknikens utveckling vi ska skylla på när kraven på de som söker jobb blir fler och fler?
Vi ska till exempel kunna arbeta självständigt men samtidigt samarbeta med andra, kunna vara planerande men samtidigt flexibel och kunna lite om mycket men också kunna mycket om lite Vad hände med att kunna vara en hårt arbetande person, är det ute nu för tiden? Vi ska vara bäst på våra jobb men samtidigt kunna klara av att ha ett stabilt privatliv och en bra hälsa. För vi vill ju leva också, eller hur?
Bilderna här nedan är från förra sommaren, när jag jobbade på Skatteverket i Eskilstuna. Det finns bra pendlingsmöjligheter från Västerås till Eskilstuna – jag valde först att åka buss men tvingades under sommaren åka tåg eftersom bussarna slutade gå då (typiskt eftersom tåget är dubbelt så dyrt som bussen).
I gårdagens lokaltidning dök det upp en halvsidelång artikel med en bild på mig. Vid öppnandet av nya H&M Home i fredags pratade jag med en journalist på Västmanlands Läns Tidning (VLT) och blev fotograferad. Det var första gången något sånt hände mig så det var väldigt roligt. I artikeln beskrivs jag som en heminredningsbloggare, vilket jag kanske inte riktigt skulle beskriva mig som, men att jag bloggar – det stämmer i alla fall.
Idag för ett år sedan, 17 april 2014, var det faktiskt skärtorsdag. Jag gick upp tidigt, åkte buss till högskolan, där träden blommade, för att sedan ta en annan buss till Eskilstuna. Där skulle jag nämligen arbeta min första dag på Skatteverket. I Eskilstuna byggde de om Fristadstorget och när den första arbetsdagen var slut fick jag en bukett med fina tulpaner av mina trevliga kollegor som jag tog med hela bussresan hem till Västerås i en plastpåse. Det är idag ett år sedan jag började jobba i Eskilstuna men det känns inte som ett år.