Nyårsafton ägnas åt att fira in det nya året. Under 2018 kommer jag ändra upplägget med månadssammanfattningar på bloggen; de kommer komma upp mer sällan istället för månadsvis. De övriga inläggen kommer fortsätta handla om personlig utveckling, inre hälsa och entreprenörskap – ämnen som engagerar mig och som jag hoppas att även ni är intresserade av. Men först, en årssammanfattning för 2018.

Upplevelse av året

Det här året har varit riktigt omväxlade, en resa både upp och ner. Det har funnits stunder då det varit fullt fart framåt och även stunder då det kändes som att tiden gått riktigt långsamt. Början av året kändes lite som en transportsträcka till våren; det började lugnt utan några speciella planer. Men när ljuset och värmen kom så blev jag peppad på att ta ta i saker. Jag jobbade över sommaren samtidigt som jag började komma iordning i mitt nya hem. Hösten kom med mörkret och mycket att tänka igenom. Till sist är vi framme i vintern och slutet på året vilket alltid innebär en tid för utvärdering och reflektion.

årets höjdpunkter

I början av året fick jag ett uppdrag att skriva fyra artiklar för en tidning, en kund jag arbetat med tidigare, vilket var riktigt roligt. Jag fick lång tid på mig vilket gjorde att jag kunde planera arbetet bra och verkligen jobba med texterna. När jag skickade in arbetet i början av februari så längtade jag tills jag kunde se resultatet i tryckt form senare på året. I februari så fyllde även bloggen 5 år, vilket jag  uppmärksammade i ett inlägg där jag berättade om hur allt startade, hur mina tankar om bloggens framtid ser ut samt delade med mig av lite statistik.

Under våren började jag leta efter en lägenhet och i juni gick flyttlasset. Det var riktigt spännande att upptäcka mitt nya bostadsområde med nya busslinjer, promenadstråk, affärer och vägar in till stan. Jag är stolt över att jag hanterade flytten så bra som jag gjorde; jag trodde nämligen att det skulle kännas riktigt jobbigt i kaoset med flyttkartonger och saker som ännu inte låg där de skulle men jag klarade det bra.

I april slog jag rekord i mitt företag – aldrig tidigare hade jag fakturerat för så mycket. Men det räckte inte för att jag skulle kunna leva endast på företaget, så jag skaffade ett deltidjobb. Att jobba som anställd igen kändes ovant men deltidsjobbet var enkelt och jag verkade passa perfekt i den rollen. Då skrev jag ett inlägg om hur det är att vara kombinatör, det vills säga driva ett företag samtidigt som man har ett annat jobb, eftersom jag tror att det är vanligare än vad man tror att ha den rollen.

Jag firade 2 år som egenföretagare och 10 år som bloggare, allt i samma månad (september). Det kändes som en bra tidpunkt att diskutera mina tankar så här långt och vad jag skulle vilja göra i företaget så småning om. Mina Instagram-följare har ökat i antal med nästan 40% från januari till december och bloggen har haft nästan dubbelt så många unika besökare per månad under hösten jämfört med våren/sommaren, vilket är överraskande för mig. Det kommer ett inlägg om bloggens statisikt för 2018 senare i januari, för er som är intresserade.

årets besvikelser

I januari ägnade jag ett helt inlägg åt att berätta om att jag tänkte spendera mer tid för mig själv, lite mer egentid, då jag ska sänka kraven, lägga mobilen och datorn åt sidan, njuta av tystnaden, ägna mig åt aktiviteter som jag mår bra av och reflektera. Det gick… sådär. Jag hade några aktiviteter inplanerade men sen det blev liksom inget av det.

Det här året hade jag en del deppiga dagar – dagar då jag inte kände någon motivation eller inspiration, då allt kändes meningslöst. Det hände speciellt under en period i våras och sen igen under hösten och vintern. Det är liksom när man stannar upp och känner efter som det är svårt att ta tag i saker igen och fortsätta. Jag försökte komma över det genom att göra saker jag ville göra istället för saker jag måste göra, men det går ju inte alltid att göra så. Bloggen blev också lidande eftersom jag halkade efter med inläggen och fick svårt att ta upp bloggandet igen.

I somras skickade jag min allra första betalningspåminnele och senare mitt allra första inkassokrav efter att en kund inte betalat min faktura. Det är tråkigt när det går så långt, särskilt när kunden varken svarat på mina mejl eller telefonsamtal. Det är fortfarande oklart om jag kommer få mina pengar, eller ens en del av det, men jag har fått en förklaring till den uteblivna betalningen. Jag är riktigt stolt över att jag faktiskt tog mig tid att skicka inkassokravet och hoppas att det aldrig kommer behövas fler gånger.

Medans det var lite kaos i hjärnan (och hjärtat) så fortsatte jag nätverka och gå på bland annat företagsfrukostar. Men jag fick flera ”Vad gör jag egentligen här?”-ögonblick, då det kändes som att jag lika gärna hade kunnat stanna hemma. Jag tillämpade flera av nätverkstipsen för introverta entreprenörer jag skrev om i ett inlägg, men det det kändes verkligen som jag borde klura ut vad jag vill och vart jag är på väg innan jag ger mig ut och nätverkar och marknadsför mina tjänster.

årets planering

Jag har blivit duktigare på att vara realistisk när det gäller att planera saker, men det är fortfarande mycket arbete kvar. Jag lägger mycket tid på att planera, kanske mer än jag behöver, men det hör ihop med kontrollbehovet. Nu skriver jag oftast inte längre upp orimligt många saker på listan eftersom jag tänker efter först och gissar hur lång tid sakerna kommer ta att genomföra – ett dygn har ju bara 24 timmar och det finns bara ett antal saker jag kommer hinna med. Särskilt under hösten så tillämpade jag metoden med att minimiera sakerna på listan vilket ökade chanserna att samtliga saker faktiskt blev gjorda.

I augusti provade jag Bullet Journal, eftersom min gamla almanacka då tog slut. Skrivboken jag använder tar slut nu lagom till nyår, så det är tillfredsställande att börja på en ny bok när ett nytt år börjat. Jag hade planerat att skriva om mina upplevelser med Bullet Journal i ett blogginlägg men det blev ju sisådär med bloggandet under hösten och vintern. Det ligger ändå ett halvklart utkast som jag ska jobba på, så det kommer så småning om.

I och med flytten i juni och sedan en deppig period i höstas så bestämde jag mig för en bloggpaus. Jag upptäckte sen att det var riktigt svårt att börja blogga igen. Jag halkade efter i min planering och fick lite skrivkramp. Jag lyckades i alla fall publicera ett blogginlägg i september, augusti och sedan ett i oktober och nu ett i december.

årets lärdomar

Det har varit lite sisådär med min inre kompass det här året. Det började redan i januari, då jag påbörjade arbetet med att göra en slags karriärplan för framtiden, jag ville börja arbeta mer aktivt för att nå mina mål. Detta resulterade i att jag också började fundera på vad jag egentligen ville göra med mitt liv, eftersom karriären och jobb bara är en liten del av det. Detta arbete blev så stort och faktiskt aldrig slutfört, vilket är en anledningarna till att jag fortfarande känner mig lite vilsen.

Under året hände några saker som fick mig att börja hoppas och bli förväntansfull igen. Hoppas att saker går som jag önskar och som gör att jag kan gå vidare med mitt liv. Men jag vågade ändå inte riktigt hoppas fullt ut, för jag har blivit besviken många gånger tidigare. Den där känslan av att hoppas på saker hänger ihop med hur mycket man tror att det kommer gå som jag vill; men jag har nu insett att man aldrig kan veta det, det går aldrig att vara helt säker på något.

Det här med brist på motivation och inspiration till bloggen – det är en fas. Det kommer säkert hända igen, men det gäller bara att fortsätta framåt. Med tiden kommer det komma tilbaka. Jag satsar på på att inte tvinga fram något, på få kvalitativa inlägg istället för många inlägg som skrivs ”bara för att”. Den som ställer de största (och kanske de enda?) kraven på min blogg är jag själv, så jag sänker tröskeln och försöker hitta ämnen som engagerar mig mest. Det ska vara roligt att blogga och när det inte längre är roligt… då är det klart att man börjar sakna motivation.

Den sista stora lärdomen för 2018 är att jag kan vara mer spontan än vad jag tror. En fråga jag ofta fått under arbetsintervjuer är hur jag som är väldigt strukturerad och gillar att planera ser på spontanitet samt ändrade situationer. Att vara flexibel och att hålla på rutiner ses tydligen lite som motsatser på en skala. Men det håller jag inte med. Ibland tvingas men ju att vara flexibel och spontan, även om det inte alltid kommer naturligt för vissa personer. För vi vill att saker ska lösa sig, att det ska gå bra, och ibland krävs det då att man släpper lite på sina planer. Och detta inser vi kanske inte att vi kan förräns vi tvingas till det.

Hur tycker ni att 2018 varit? Skriv en kommentar, och om ni själva bloggar och har skrivit en årssammanfattning/årskrönika, länka gärna den – jag är nyfiken och vill läsa dem!